Rapport: Praktik på Rovers Rescues Shelter, Spanien

Vår hundsportelev Elina i årskurs 3 har under sommaren varit på praktik i Spanien. 
Här är hennes praktikrapport:

”Jag har alltid velat hjälpa, en stor del av mig vill engagera sig i utsatta hundar oavsett om den är svenskfödd till problemhund eller spanskfödd till hemlös hund.
Jag ville samtidigt ge mig själv en erfarenhet, lära känna nya människor och kunna erbjuda min kunskap genom utbildning till människor inom hundbranschen. Jag valde att åka utomlands för jag anser att hundarnas situation är mer kritisk där än i Sverige, människor i Spanien har en oftast sämre eller mindre utbildad kunskap om hundar, så genom att välja Spanien som mitt resmål kände jag att jag bidrog med mest nytta till både hundar och människor.

Jag kollade runt med olika organisationer men ville hellre ha ett litet mindre, privat ställe. Det var då jag kom ihåg den svenska organisationen Amigos Mios, vi skrev till dom och fick rådet att kontakta Lynn, sagt och gjort vi skrev ett meddelande till Lynn som äger ett eget shelter på sin tomt/mark bakom huset.
Vi pratade med Lynn och jag var mer än välkommen, hon hade byggt om sitt fd garage för flera år sedan till ett hus för sig själv så jag fick bo själv i det riktiga “huset” vilket kom att visa sig väldigt lyxigt! 

Den 28 Maj så var jag och min mor (som åkte med första veckan för egen semester samt se till så att jag kom tillrätta hos Lynn) framme i Spanien. Vi blev upphämtade på Alicante av Chris som är en vän till Lynn och hon körde oss hela vägen till lilla staden Pliego som ligger i regionen Murcia. Vi var framme på eftermiddagen så vi ställde in allting och kollade över hennes mark med hundgårdar och huset jag skulle bo i.

Den första veckan hos Lynn (Rovers Rescues) var väldigt nytt, jag fick ställa om mitt språk och tankesätt till engelska samtidigt som jag skulle lära mig nya namn på människor, platser, alla hundarna, nytt “hem”. Men andra veckan och framåt så gick det väldigt enkelt, man börjar dagen runt 07 hos lynn, då möts vi upp i hennes hus, hon dricker upp sitt kaffe och sedan traskar vi ner för trapporna, förbi hönsen, förbi hagen med åsnan Hector och hästen Candy sen framme hos alla hundar som glatt skäller i väntan på mat och sällskap!

Det jag och Lynn gör hos alla 30-40 st hundar på morgonen är städa ur alla inomhusboxar och hägn från bajs. Inomhusboxarna brukar vara fulla av valpar just för att dom är lättast att hålla rent samt för att minska smittspridningen då golvet där inne går att spola av! I dom stora hägnen har varje hund vanlig mark och ett hus som skydd mot vädret samt träd för skugga/berikning. 

Vi hade en hund som för första gången fick stå i kätting istället för i en box då hunden i fråga hamnade i ett självdestruktivt beteende där hunden hängde sig i gallret i boxarna och gjorde sönder stängslet och sin mun, tänderna bröts itu och sår över benen men även nosen. Hunden mådde så mycket bättre av att stå utomhus i 5 veckor i kedja med promenader så ofta vi hann med.

På Lynns shelter är inte många hundar skadligt stressade då hon är noga med att dom ska ha en kamrat i hägnet som dom trivs med utan onödiga tjafs/stress. Hon placerar inte stressade hundar nära varandra, detta innebär mycket extra arbete och planering då vi kan sitta och planera placeringar i 2 timmar sträck. Men tyvärr är det många stora hundar som istället är tydligt understimulerade på eftermiddagen när det inte är lika varmt, spanien är känt med att använda schäfrar som gårdshundar/vakthundar så alla hägn är fulla av schäferblandraser, dessa är ibland krävande och behöver ytterligare stimulering än en promenad i veckan men får det tyvärr inte i hägn. sheltret har även två stycken Border Collie systrar som dock klarat sig väldigt bra i det halvåret dom stod där.

På eftermiddagarna efter det som bör vara en “siesta” (men då vi oftast la tid på att handla mat, planera, veterinären m.m…) återgick vi till alla gårdens djur och hundarna. Samma rutin denna gång, göra rent från avföring (plocka upp i hägnen, och spola rent i boxarna), ge nytt vatten om det ser smutsigt ut, men ingen utfodring för dom vuxna hundarna på kvällarna då dom bara får ETT stort lass på morgonen, valparna får två gånger dag.

Kvällsrutinerna brukar bli 3 timmar, vi brukar försöka se till att para ihop ett litet team med hundar och ta en promenad om det hinns med och vädret blivit svalare då det är en bra stimulering för hundarna, koppelträning och vi som skötare till dessa hundar (OBS. flertalet av hundarna ägs av privata människor som hyr in en plats på Rovers Rescues tills hunden fått alla sina vaccinationer och hittat ett Hem. Eller människor som åker på semester och vill lämna hunden under Rovers Rescues vård tills dom kommer tillbaka) lär känna hundarna mycket bättre när dom är utanför hägnets fyra väggar.
Vi sköter medicinering, veterinärbesök, fotografering för flertalet hundar, videos, men även att “testa” dom med koppel, andra hundar, människor om detta efterfrågas om. Jag själv klippte klorna på alla dom vuxna hundarna som exempel!

Veckorna gick snabbt med samma rutiner dag ut och dag in, vi besökte lite olika platser inom regionen Murcia. En dag åkte jag tillsammans med svenska Linn till Madrid och kollade in kyrkor, marknad och fina byggnader. En annan kväll gick jag ut med Debbies son Steve och dansade på Pliegos klubbar tillsammans med honom och två spanska tjejer.
En tredje kväll hängde vi hemma hos Debbie och Steve, badade i deras pool och åt pizza. Men resterande av alla dagar har det enbart vart jobb och inga direkt specifika händelser, Pliego är en oerhört gammaldags spansk liten stad där ingen direkt kan engelska och familjer jobbar fortfarande i generationer med apelsinträd/marker och lever på det. 

En stor anledning till att jag och Lynn inte åkte iväg på saker “långt borta” var för att hon inte trivs i trafiken sedan hon var med i en olycka tillsammans med hennes man för 8 år sedan där det tyvärr gick så illa att hennes man, som var den som körde, avled och hon klarade sig utan en skråma. Det var en bil som körde rakt in i dom, även efter denna händelsen så flyttade Lynns syster Debbie till Pliego för att vara ett stöd lite senare kom även debbies son till Pliego för att stanna, alla trivs oerhört bra med ett lugnt liv i en liten stad där dom har varandra. Tanken med Lynns shelter var att hon och hennes man skulle bygga det upp tillsammans men innan det ens var klart råkade han ut för olyckan och allt hon hade kvar var just sheltret – Rovers Rescue.

Lynn kämpar dagligen med alla kostnader för hundarna och hennes egen energi/ork för att få alla sysslorna klara på egen hand dag ut och dag in, jag fick ofta höra om hur mycket gladare hon hade blivit sedan jag kom dit och hjälpte henne med allt. Jag gjorde verkligen en skillnad, inte bara för hundarna utan även för så otroligt många människor runt om mig och Lynn, det är något som verkligen känns ovärderligt, vi skrattade konstant tillsammans och jag ska utan tvekan åka tillbaka och hjälpa till så mycket jag kan på plats igen. Det människorna i dom olika organisationerna i spanien gör för dom hemlösa och vanvårdade hundarna är oändligt, dom har inte alltid råd för att åka ut och äta mat på restaurang för att alla deras inkomster går till djuren. Det är väldigt få bidrag som ges.

Efter sex veckor i Spanien åkte jag hem till Sverige, att lämna allihopa var oerhört jobbigt men det kändes samtidigt skönt att få återgå till min trista vardag med familjen. Med mig åkte jag tillsammans med en hund vid namn Dino, hans livssituation i Spanien var hopplös så det var inget snack om saken, han skulle till sverige och få ett bra liv hos någon som älskar honom. Vilket han fick redan efter tre veckor hemma hos mig och Charles. 

Det jag har lärt mig av min praktik på ett shelter utomlands är att det finns en tydlig avsaknad på kunskap runt hundars vård och beteendehantering, lärde mig fasta rutiner, handskas med rädda hundar, sjuka hundar, lärde mig mer om sjukdomarna i spanien (exempelvis Leishmania), alla hygienregler för att minska smittoriskerna. Men mest av allt lärde jag mig om människor, hur man är professionell genom tänka logiskt och inte med hjärtat trots att det tar emot i en bransch som denna.

Lärde mig även att i Spanien springer inte hundar lösa som skadedjur som många tror, utan 95% av alla hundarna i sheltret har någon en gång i tiden ägt och sedan bara slängt ut på gatan när hunden inte längre behövs som jakt eller vakthund. Eller om den blir sjuk.

Jag fick höra nytt språk, nya människor, platser och en annan kultur. Resan är jag otroligt tacksam över! ”

Gracias!
MVH Elina Karlsson HSPG3